Den 6/10 -13 gör jag återigen en tur till det fantastiska Österlen. Jag har fått ett bra tips på en för mig ny lokal med lövgrodor. Tipset visade sig stämma mer är väl, åtta lövgrodor på bara några kvadratmeter. En del av dem satt och solade sig i den sköna höstsolen medan andra tryckte under lövverket. Just den här lövgrodan var väldigt aktiv och gjorde det svårt för mig fånga den på bild, men till slut lyckades det.
Österlen
Onsdag 1/5 -13 söder om Naturrum vid Stenshuvud Nationalpark blommade dessa backsippor tillsammans med mosippor, gullvivor, St Pers Nyckel, gulsippor, vitsippor, blåsippor och många andra vårblommor. Där, i hagen och väl skyddad av fantastiska boskogar, (läs bokskogar, Åsas amn.) hade växtligheten formligen exploderat denna soliga dag.
En råkall och blåsig söndag 13/1 -13 lockades jag ännu en gång av Österlen och Haväng. Snön yrde stundtals i luften under min vandring längs stranden söder om Verkeåns mynning. Vid Stenörens Ålabod piskades strandrågen av den kalla nordostvinden. Med vinden i ryggen lade jag mig ner på stranden och tog några bilder på det böljande gräset som tåligt väntar på sommaren, snart är vi där.
Lördag 24/11 -12 och klockan är 16:41. Jag har hamnat här efter en dags ”turnerande” på Österlen, kameran har inte varit ur väskan på hela den gråmulna dagen. När jag kom hit klarnade det plötsligt upp strax innan solnedgången. Månen steg över havet och solen gick ned bakom mig. Jag drogs mot dösen av någon märklig kraft och väl där greps jag av en underlig känsla, var det så här det såg för mer än 5000 år sedan då graven byggdes? När jag står och ser ut över havet inser jag (igen) hur liten människan är och att vi bara är här en kort, kort stund. Samma tankar tänkte kanske de som byggde graven, jag tror inte att vi skiljer så mycket från de som levde på den tiden.