Onsdag 1/5 -13 söder om Naturrum vid Stenshuvud Nationalpark blommade dessa backsippor tillsammans med mosippor, gullvivor, St Pers Nyckel, gulsippor, vitsippor, blåsippor och många andra vårblommor. Där, i hagen och väl skyddad av fantastiska boskogar, (läs bokskogar, Åsas amn.) hade växtligheten formligen exploderat denna soliga dag.
Lördagen 20/4 -13 anordnar Biofoto Syd en fototräff på Kullen. Vårsolen skiner från en klarblå himmel när vi träffas vid Kullens Fyr. Efter lite fotograferande tar vi en kopp kaffe och bestämmer att vi tar en tur till Ransvik. Där får vi veta att en känd blåsippebacke står i full blom, in i bilarna och iväg. Några minuter senare invaderas backen av fotografer med makroobjektiv på kamrorna. Jag har aldrig tidigare sett en så stor samling blåsippor. Hit kommer jag att åka varje vår när blåsipporna slår ut!
Den dimmiga söndagen 6/1 -13 gick jag återigen längs bäcken i ravinen vid Skäralid, ett område som har en märklig dragningskraft på mig. Denna gång lockades jag upp mot en rasbrant jag inte tittat närmare på tidigare. Ett tunt täcke av snö och is låg fortfarande på marken när jag gick upp lite i branten. Jag stannade till för ett ögonblick och tittade på några lavar som växte på en sten. Bytte till makroobjektivet och böjde mig ned för att lite bilder på lavarna. Än en gång dyker den upp och ser mig rakt i ögonen, Skogens själ. Jag tar några bilder innan jag får en blick från vänster i bilden som ber mig sluta. Jag packar ned kameran och drar mig långsamt tillbaka, nu ännu mer övertygad om att varje steg vi tar observeras av Något.
Ytterligare en bild från morgonen den 7/10. De flesta i mitt sällskap hade fortfarande sina blickar och kameror riktade mot soluppgången i Lilla Vik när jag smög upp mot skogskanten. Daggen låg tung och morgonsolens strålar spred ett vackert ljus i de vissnande gräset. En liten fluga gjorde mig sällskap och tillsammans njöt vi av den stigande höstsolen.
Ännu en skön höstdag, 30/9, går mot sitt slut. Blommorna runt Hovdala Slott kämpar med att hålla färg och form i höstsolen. Insekterna blir allt mindre och färre. Tur att de inte är så snabba som när det är varmare, nu hinner även en gammal man som jag med att ställa in skärpan….