Lavarna ser dig.

Den dimmiga söndagen 6/1 -13 gick jag återigen längs bäcken i ravinen vid Skäralid, ett område som har en märklig dragningskraft på mig. Denna gång lockades jag upp mot en rasbrant jag inte tittat närmare på tidigare. Ett tunt täcke av snö och is låg fortfarande på marken när jag gick upp lite i branten. Jag stannade till för ett ögonblick och tittade på några lavar som växte på en sten. Bytte till makroobjektivet och böjde mig ned för att lite bilder på lavarna. Än en gång dyker den upp och ser mig rakt i ögonen, Skogens själ. Jag tar några bilder innan jag får en blick från vänster i bilden som ber mig sluta. Jag packar ned kameran och drar mig långsamt tillbaka, nu ännu mer övertygad om att varje steg vi tar observeras av Något.